Jag är så ledsen och besviken och arg på Andreas!!!
Jag var hemma med Vilmer tisdag onsdag torsdag förra veckan då han hade 40 graders feber hela onsdagen sen runt 38,5-39 onsdag torsdag...
Andreas skulle ha honom första gången i tre dygn... ångesten började smyga sej på redan på måndagen... och när han kom och hämtade Vilmer på torsdag eftermiddag påpekade jag att han behövde vara hemma med Vilmer och ta det lugnt.. inte vara ute och flänga och göra en massa saker trots att det är midsommar.. och Andreas sa nej nej vi ska vara hemma och ta det lugnt...
jag får hem Vilmer på söndagen och han ser helt förstörd ut??snor över hela ansiktet.. håret var en enda tova och han luktade illa... jag vet att dom varit i båten för Andreas var snäll nog att skicka två filmer när Vilmer skalar och delar en mandarin själv.. vi brukar skicka kort/videos på Vilmers framsteg i och med att vi inte får vara med han hela tiden...
Så igår när jag hämtade han på förskolan sa de att han inte ätit nåt.. hans ögon var glansiga och hängiga och att han somnade på en gång... och mär jag kommer ut till honom i vagnen är ha helt rosig om kinderna och jag ser på han att han har feber... det här var runt 13.15
15.15 lägger Andreas ut ett inlägg på FB där han skriver att ha haft en underbar helg! Att han fått spendera den med Vilmer (som att jag inte låter han göra det? Han har alltid varit upptagen på helgerna och bara velat lämna Vilmer så fort han kunnat) Att de dansat kring midsommarstången, lekt, busat och gått på upptäcktsfärd .. ja så var det med det att ta det lugnt.. under här läget såg ju inte Andreas till Vilmers bästa utan vad han hade planerat/ville göra... vilket resulterade i att Vilmer blev sjuk igen...?
Sedan hade han skrivit att hans vänner runt omkring varit glada, stöttande och hjälpsamma... vad är det ha behöver stöttning i??? Vad är det han behöver hjälp med??? Jag har ju sagt till han att om han behöver göra nåt när han har Vilmer så tar jag hellre hand om Vilmer än att han lämnar honom till nån annan.. och han sa nej det är klart att jag inte gör det!!!
Jag fattar ingenting.. vad menar han med hjälp och stöttning??
Han döljer nåt för mej och jag vet inte vad... och det gör mej galen..
När han kom med Vilmer i söndags pratade vi om hur han ville ha honom och den här veckan var han såååå upptagen med jobb så han ville bara ha honom på onsdag till torsdag... sen när jag ringde igår å sa att Vilmer var sjuk.. då kunde han vabba två dagar... fattar ingenting... han ändrar sig hela tiden...
Jag har bett honom packa ner mina saker från båten och nu igår kom han med två kartonger.. det var ju inte ens hälften av det som är mitt så började jag rabbla upp saker då blev han sur... undrar varför ?? Jag har köpt dom sakerna för mina pengar...
sen sa jag att nu får du stanna hemma med Vilmer.. för han behöver vila för att bli frisk.. då blev han sur för det.. vad är det han inte fattar???? Jag säger inte det för att ?jävlas? jag säger det för att jag tycker synd om Vilmer...

Sen misstänker jag att han träffat nån...
Det är en ny kvinna som han inte vart vän med förut som gillar allt han gör.. och han gillar allt hon gör.. så kollade jag hennes bilder... det första jag ser är hon sitter i hans båt... de har tagit kort på samma solnedgång och jag ser att de är ute på sjön för ankaret är inte upphissat... de la ut de bilderna i söndags.. så nu vet jag varför han var så angelägen att få lämna Vilmer tidigare och att han kändes stressad och inte hade tid att prata...
Så dom har nog spenderat hela helgen tillsammans... hur mycket tid har Vilmer fått med sin pappa då kan man fråga sig...?????
jag blir så besviken dels för att ?han var ju inte ute efter att träffa nån eller ha ett förhållande? hette det mär vi pratade sist om vår separation ... sen är det inte jättekul att kanske få veta det ryktesvägen eller att det helt plötsligt står på FB att han är i ett förhållande..
Jag trodde vi hade den respekten för varandra men jag gissar att han är empatilös på den fronten oxå...

Igår kväll la han även ut en bild där han skrev att han fick bonustid med sonen.. som om han inte får träffa han... han väljer ju själv att inte träffa Vilmer... jag blir så arg att det ska låta som att ha är en superpappa när han egentligen bara gör saker som gynnar han själv.. det kan gå 1,5 vecka mellan gångerna han träffar Vilmer för han ?har så mycket på jobbet? sen ska han vara ute med båten eller segla på helgen...

Jag vet att jag låter bitter och avundsjuk.. klart att jag är det...

Jag släppte in Andreas i vårt liv
Jag litade på honom till 100%
Han var min bästa vän
Han var vår trygghet
Jag gav honom ett hem
Jag gav honom en familj
Jag gav honom till och med ett barn

Och vad fick jag tillbaks???

Han kastade bort allt!
Bara så där
Vi fick aldrig någon ärlig chans
Han ljög för mej
Jag får inga svar när jag frågar varför det blev så här
Han ger emellanåt tvetydiga signaler
Han visar ingen som helst förståelse för hur vi mår
Han visar i stort sett inga känslor alls för något

Det han gjort mot mej och barnen önskar jag inte min värsta fiende..

Mitt slutliga ord blir karma....

Idag har varit en både lycklig och väldigt påfrestande dag.. många känslor..

Det började med att Elias följde med mej till jobbet.. han var orolig så han fick medicin och han mådde illa och hade inte i magen.. men så fort han kom till jobbet släppte det..
Han lekte med barnen och de accepterade honom på en gång..
Han var så omtänksam, rättvis, och kunde säga ifrån och hantera konflikter som uppstod mellan barn.. jag var så stolt och överraskad av honom att jag fick anstränga mej för att inte börja gråta.. har aldrig sett dom sidorna hos honom.. trodde inte ens att dom fanns..

Sen skulle vi på avslutning för Samuel och Elias men jag och Vilmer mellanlanda hos mamma och pappa..
Då skickade Andreas ett sms om hur han ville ha Vilmer framöver..
Genast börjar ??slå hårdare, jag får svårt att andas, börjar skaka i kroppen och blir nervös.. vad ska man svara?? För att han inte ska bli arg..
men jag svarade att det inte fungerar för mej.. att jag vill ha Vilmer på helgen när jag har de stora killarna..
och för att inte han skulle bli arg föreslog jag att han skulle få ha Vilmer torsdag till söndag eller fredag till måndag på ojämna veckor..men även för att jag märker på Vilmer att han inte mår bra när vindelar helgerna.. sist skrek han i 20 minuter när vi skulle försöka handla å se åka och bada.. men jag fick ställa in det och vi åkte hem istället.. då fick han sitta i mitt knä och mysa i 30 minuter innan han lugnat sig.. han är ofta arg när vi för byten där vi träffas.. bytena går bättre när de sker på förskolan (han lämnar, jag hämtar)
Även fast jag inte är förtjust i det då jag är rädd att vår anknytning kan ta skada då han helst inte ska vara från den primära anknytningspersonen (jag) mer än två dygn.. men jag vill inte att Andreas ska hota mej med familjerätten..
Jag är alltid rädd för vad han ska hitta på.. får en klump i magen när jag ser att han skickar sms eller ringer...
Jag vill helst inte träffa eller prata med han alls...
Allt känns så orättvist.. han är lycklig och nöjd med sitt liv...
Jag kämpar varje dag att ens orka gå upp .. har börjat få panikattacker när jag bara gråter nästan varje dag..
Men ändå så vill jag bara ha tillbaka mitt liv..med honom..
Det enda jag tänker på är vad jag gjorde för fel.. varför han inte sa nåt.. varför inte ens jag och de stora barnen var värda ett försök...?

Jag trodde att de här dagarna när jag känner så här skulle bli färre och lättare.. men det är som att de blir fler och värre ju längre tiden går....

VAD SKA JAG GÖRA?!!
JAG GÅR SNART UNDER...????